Skivan öppnas med Back On The Couch Again, rockabilly, psychobilly och lite honkytonk influerad låt. Ett ganska bra spår måste jag säga fast vid första lyssningen var jag tveksam. Här Mutant Cox visar hur en ståbas ska hanteras.
Andra spåret Hypodermic börjas med en lite metalinfluerad gitarriff för sedan övergå till en tung låt och även är är det ståbasen som utmärker sig, fiol vid solon, Chuck Harvey vid mikrofonen, lite snabbare tempo vid refrängen än föregående låt med övrigt i samma tempo.
Green Eyes heter tredje spåret, början påminner lite om de första låtarna för sedan braka loss. Fiol, gitarr, ståbas. Lite tjatig låt, refrängen återkommer rätt tätt.

Är du inne på Honky Tonk svängen kommer det nu ett spår som är faktiskt ett av de bästa på skivan. Cheaten’ Heart är en Hank Williams cover, börjar i honkytonk stil och är grunden i hela låten trots piskande koskinn, urartad fiol och gitarrsolo. Inte nog med detta, de har även slängt in lite samba som utmärker sig här och där. Mycket bra version och en av de bästa jag har hört.

Du & Ich är nummer fem, ilande fiol, slappin’ bas, tungt tempo, och mörk låt. En av de sämre låtarna.

Mambo Sun heter sjätte spåret och går i honkytonk stil, T-Rex är den som sår bakom originalet men Frantic Flintstones gör den fan så mycket bättre måste jag säga. Med denna covern på repertoaren visar Frantic Flintstones sin breda inspirationskälla.

Roy Orbinson klassikern Cast Iron Arm har fått spår nummer 7 på skivan, lite seg början men den artar till sig och övergår till rockabilly/rock ‘n’ roll. För att återgå till det sega och tråkiga. Refrängen är skitbra, synd på resten av låten.

You Don’t Love Me Anymore är nummer åtta, en mycket bra låt. Det tråkiga är att refrängen tjatar sönder låten. Men det musikaliska är så pass bra att jag helt enkelt skiter i tjatig refräng.

Med en bluesinfluerad öppning river Tears In My Eyes av, blues och rock ‘n’ roll inspirerad låt Fiolsolo, slappin’ bas, med släng av piano, Harvey’s sång… För jävla bra!

You Can Have Her är tionde spåret, (here come’s the hillbillys) musikmässigt är det en rolig låt. Man blir på bra humör när man hör den. Frantic Flintstones visar att de kan kombinera alla möjliga influenser på ett mästerligt sätt.

Psychobilly låten Lying Naked har ett skönt gung, textmässigt är den helt skruvad och rolig.
Rätt som det är tågar tangon in och gör låten ännu mer skruvad. Häftigt!

Countryn är som en röd tråd genom hela skivan och här utmärker den sig lite mer. Trouble Times heter låten och har spår nummer tolv.
Börjar som en klassisk countrydänga, men övergår till en mer rockig tempo. Låten går ändå i typ klassiks country stil med smak av Frantic Flintstones.
Upp på logen och rocka loss!

Paul Anka hade börjat gråta om han hörde denna versionen av My Way.
Det är inte själva låten utan sången som är urusel. Men alltid retar det någon att ha med en låt som denna.

Sista spåret på skivan är en cover på den tecknade barnprogrammet The Fintstones vinjett Yabba-Dabba Family med en omskriven text för att passa in Frantic Flintstones.
Med denna låt avslutar dem skivan snabbt och professionellt.

Avslutningsvis, skivtiteln Psycho Samba My Way passar som handen i handsken.
Här är det verkligen psycho samba my way. Helskruvad låtskriveri med influenser från hillbilly, honkytonk, psychobilly, blues, country, rockabilly etc, etc, för inte glömma toner från TANGO!
Återigen visar Frantic Flintstones upp sina färdigheter inom musik-och låtskrivande.
Mästerligt spelade på ståbasen av Mutant Cox, och med en fiol som den röda tråden genom skivan i hillbilly anda. Har du den inte KÖP DEN!

Titelspår:
01. Back In The Couch Again
02. Hypodermic
03. Green Eyes
04. Cheaten’ Heart
05. Du & Ich
06. Mambo Sun
07. Cast Iron Arm
08. You Don’t Love Me Anymore
09. Tears In My Eyes
10. You Can Have Here
11. Lying Naked
12. Troubled Times
13. My Way
14. Yabba-Dabba Family