Skivrecensioner

Hot Rod Frankie – God, Gasoline & Me

By  | 

Skivbolag: Dim Records
Utgiven: 2013
Speltid: 35.55 min
[rating:4]
recension_hotrodfrankie-godgasolineandme_cover
Hot Rod Frankie tog sin början som ett sidoprojekt av bandet Ultima Thule 2005 och redan året därpå släpptes debutalbumet ”My Father Was A Madman”. 2008 släppte dem sitt andra album med titeln ”Lost In Lynchland” och 2011 släpptes ytterligare en skiva med dem, ”Uncover, Discover, Recover” som i sin tur innehåller enbart covers på alltifrån The Meteors, Hank Williams III, Ramones och Nancy Sinatra and Lee Hazlewood.
Och den senaste plattan ”God Gasoline & Me” släpptes under våren 2013.

Hot Rod Frankie är ett band som går från klarhet till klarhet, jag tyckte att debutalbumet ”My Father Was A Madman” var bra, när andra albumet ”Lost In Lynchland” tyckte jag att den var ännu bättre, och ”Uncover, Discover, Recover” var ett par pinnhål bättre.
Och när jag först hörde smakprov på ”God, Gasoline and Me” tidigt i våras höjdes mina förväntningar till skyarna, så när albumet trillade ner i min lilla brevlåda tog det inte många sekunder för mig att springa hem och in till CD spelaren för att bli mer överraskad och överrumplad än jag har blivit av Hot Rod Frankie’s tidigare album.

”God, Gasoline & Me” innehåller 11 låtar, förutom låten ”Gates Of Hell” är samtliga skrivna av dem själva, musiken är i grunden densamma som tidigare, mörk, vemodig och tung psychobilly med klara spår av klassisk punk, ståbas som pumpar i bakgrunden med ett strå av slappin’. Vemodig gitarr med härliga riff som styr musiken till oanade platser. Virveltrumma, haihatt och cymbaler som lockar en till mörkrets djupaste hålor.
Och texterna får skinnet att krypa, får hjärnan att spela ett spratt och fängslas efteråt fast som hallucinationer.
Skivan har inget direkt tema som dem tidigare skivor, här blandas det friskt med infallsvinklar men allt kopplas ihop snyggt med elektriska kättingar som sprudlar av ilska, sex, våld, död och ensamhet.
Några av låtarna dryper självklara influenser så som låten ”Fire Walk With Me” den dryper av punk (Ramones) medan ”Gates Of Hell” lutar åt country alá Hank Williams III.

Det märks även på produktionen att herrarna i Hot Rod Frankie börjar känna sig hemma i labbet, produktionen är mycket tyngre än tidigare vilket gör att det känns ännu mer dystrare, mörkare och vemodigare. Samtidigt som produktionen är renare och klarare, mindre monologt och mer digitalt.
Jag brukar tjata om att monologt ska det vara, och det tycker jag fortfarande, men ändock är det inget fel med digitala skivinspelningar, och här är det absolut inget fel på det.
Ingen fåne som petar på tangenter och samplar utan här är det musik som spelas som det ska spelas, riktiga instrument med riktig sång som inte är söndermixad till okännlighet.

Avslutningsvis, för varje skiva som Hot Rod Frankie släpper blir dem bara bättre och bättre men dem behåller ändå stuket som gör dem lite säregna, det är inte 100% psychobilly, eller hellbilly, utan det är mer en variation av psycho, hellbilly, outlaw country, old school punk med en touch av nordisk vemodighet….
Med andra ord Frankiebilly! Och ”God, Gasoline & Me” är ett bevis på detta.

Låtlista:
01. Zombie Struck
02. Fire Walk With Me
03. A Sad Song
04. Tolls I Need
05. Radiation Love
06. Three Blind Mice
07. God, Gasoline & Me
08. The World
09. Electric
10. Darkness In Her Room
11. Gates Of Hell

Smakprov:

Leave a Reply

Your email address will not be published.