200 Sverigemil i Kaliforniabil, i nostalgi och i nutid

Efter många om och men så var den äntligen här… Bilen jag väntat på, min första Amerikanska Wagon, många bilar har passerat, många kombi likaså, nya som gamla men aldrig en amerikansk bil med 4 dörrar och lucka där bak. Bilen hittades redan förra året, fastnade direkt för något som ingen annan hade, kunde satsat på en 55,56,57 cheva belair eller liknade, men ville egentligen satsa på något äldre, men hade inte hittat något intressant på flera år, trots ivrigt letande, men denna hmm, en överlevande california blackplate, dessutom i en sällsynt snygg form.

Bilen kollades in i minsta skarv, men denna var för bra för att vara amerikansk, inga genvägar tagna, kan det finnas sådana att hitta än idag?
Beslut togs följt av väntan… denna väntan…

Så plötsligt ringde Jonas från LA Cars, nu, efter flera turer och några månader senare än tänkt hade bilen äntligen siktat svensk mark.

Resan att hämta bilen blev planerad, men i vanlig ordning kastades allt om i sista sekund o jobbet fick gå före, så på torsdag morgon satte jag mig i övningsbussen med sikte på en Dodge, ett vågspel, skulle jag verkligen våga ta en helt nyimporterad gammal bil ock köra genom halva Sverige utan följebil… ja kanske. Verktyg, dunkar och allt som kunde tänkas behövas lastades.

Efter att ha övningskört uppåt landet hela dagen kom vi närmre kvällen till vårt mål.
Denna byttes mot…

Stoppen blev många i början, laddar den verkligen, hördes det inte konstigt, tar den olja eller vatten? Luktar det inte bränt?

Dagen blev till natt, ska jag verkligen hinna alla milen hem, eller vad göra, vill ju inte pressa direkt.

Vetskapen att det finns en cheva 39 i skönt stuk till salu längs vägen gnager i tanken, hinner jag göra ett kort stopp, och titta trots pengarna är slut, givetvis var jag tvungen till det, efter ett snabbt stopp konstaterades det att andra hade hunnit före, jaja får vänta på min tur o se, kan den bli min får vi väl finstassen på o hälsa på banken…

Natten kommer fort och än en gång kastas planen åt sidan, rodret ställs om, vi får göra ett konststopp längs vägen för till södern hinner vi aldrig innan fredagens morgon, 02:30 knackar vi på dörren i Retrobyn Nossebro, cupcakes, kaffe o säng väntar hos underbara Eva, nu ska här sovas…

Fredag:
När gryningen kommer inser man att det är lätt att glömma hur det är att bo i trähus, 50 grader varmt i sovrummet rumlar man ut o börjar inspektera nattens bravader, lever allt? Vad måste fixas för fortsatt färd? Här ertappades man (nästan) med byxorna nere av husfrun som hört allt bökande.

I med kaffe och på med en grupplogga så man åkte ståndsmässigt, sedan började ett ihop samlande utan dess like, när man ändå for rundor i mellansverige så jagades amazondelar till nästa projekt, växellådor, grillar m.m. hittades både här och där, vänta….. en nostalgimack…. i med backen och ett litet besök där gick ju inte att missa. Hade nu passerat 150 mil på vägen varav 100 i nya åket, solen sken känslorna kvittrade.

Vårgårda och nostalgifestivalen nåddes tillslut på kvällen, vilken underbar känsla och atmosfär, kvällen tillbringades på campingen pratandes med både känt och okänt folk, här skulle jag kunna stanna huuuur länge som helst.
[gdl_gallery title=”foto-200-sverigemil-i-kaliforniabil-nostalgi-och-nutid-1″ width=”240″ height=”165″ ]
Lördagen inleddes med tidig start på Vårgårda Nostalgifestival, ”fynden” duggade tätt, tyvärr i sådana här tillställningar vet ju folk vad man max kan ta, vilket tar bort den härliga känslan att göra mycket kul för en liten slant men o andra sidan kommer ju fynden som är riktigt fina ut till försäljning vilket uppväger det hela, o alla härliga folk !!!
På morgonen börjar även andra från gruppen anlända och fullt av kändisar från södern.

Efter en hel dags fyndande laddas batterierna inför kvällens galej, Ett helt underbart gäng som samlades från olika håll.

[column col=”1/2″][/column][column col=”1/2″ last=”true”][/column]
Något som då slog mig där innan kvällen blev till natt är hur lyckosam jag faktiskt är som har dessa kring mig, hur många underbara underbara människor som finns där ute i landet som precis som jag bara älskar hela kulturen kring detta och hur mycket min grupp faktiskt betyder både för mig och andra…

För att citera Emma, Di e Faaaantastiskt !!!

/Mathias Rockabilly o Rockabellas
Fler bilder på fyndet…
Nu återstå bara frågan är denna FÖR bra att använda varje dag såsom jag gör, behålla eller inte det är frågan, nu blev det svårt…